Trevnadens Valentino (Nanik)

Trevnadens Valentino (Nanik) flyttade hem till oss den 17 september 2004.
Han är född 2002-01-23 och har växt upp i grannlandet Norge, men har nu
flyttat hem till oss på Carlslund i Värmland.

Han kommer från Trevnadens sista kull (V-kull), och hans far är
SUCH NUCH NORD.V. -02´Trevnadens Toledo, och hans mor
Eszmény Egymásra Talátunk.
Nanik och 7 av hans kullsyskon är röntgade, samtliga HD A. En ej röntgad.

HD: A
ED: LBP

Öga: PRA konstaterat vid ögonlysning 25 september -06.
Vi har även gentestat Nanik, och resultat visar affected.

 

Historien om Nanik och ögonsjukdomen PRA.

Efter en varm och skön sommar år 2006, inföll en nästan lika skön höst. Temperaturen
sjönk några grader, men framförallt började det bli mörkare utomhus. Det var den hösten
(slutet av augusti) vi började misstänka att inte allt stod rätt till med Nanik. De första tecknen
som vi uppfattade, var att han helt plötsligt fick problem med att gå nerför trappan från
övervåningen. Han var osäker och snubblade ofta i trappstegen. Vår första tanke var att det säkert
var vårt yrväder Jolie som i ivern att komma först ner för trappan, hade "kraschlandat" in i Nanik och
skrämt honom för trappan. Men problemen att ta sig ner för trappan fortsatte, men vi kom på att om
vi släckte lyset i trapphuset så det blev helt svart, klarade Nanik av att gå ner utan att snubbla.
Det var då vi började misstänka att synen förvillade för honom. Sedan kom tecknen på
försämrad syn tätt. När det var lite skumt inomhus, innan vi hade tänt belysning inför kvällen,
hade Nanik svårt att fokusera blicken. Att ge honom en godbit ur handen började bli förenat
med livsfara, och vi var då tvungna att ha full belysning på. Den 25 september 2006 hade vi tid
beställd för ögonlysning på Karlstad Djursjukhus, och då bekräftades det som vi misstänkte. Nanik
hade långt gången PRA, endast 4 1/2 år gammal. Strax därefter skickade vi även in blod till Optigen
och fick även diagnosen genetiskt bekräftad.

Nanik är nu ett år senare (oktober 2007) i stort sett helt blind, han kan fortfarande uppfatta skuggor
utomhus i fullt dagsljus, men en mulen dag utomhus, eller inomhus med full belysning ser han
inget. Vägen från fullt seende till blindhet har inte varit helt enkel. Vi fick tänka oss för var vi ställde
saker och ting. Allt var tvunget att stå på sin plats, glömde vi dammsugaren på golvet så var
kraschen ett faktum. Nanik blev ofta stressad över vissa situationer, och tyvärr reagerade han i vissa
fall med att "hugga först och kolla sen", vilket självklart inte uppskattades av dom andra hundarna.
Nanik har alltid varit kärvänlig mot alla gäster som besökt oss, alltid tagit emot nya personer med
ett svansviftande. Han har alltid tyckt gott om nya personer, tills dess att dom bevisat något annat.
Som tur är, förändrades inte hans beteende mot människor.

Nu när Nanik lever ett liv i total blindhet, har allt blivit mycket enklare. Problemet var när synen
fortfarande var med och förvillade för honom. Han har återigen blivit lugn och harmonisk, exakt
som han var före problemen med synen började. Han har utvecklat sina andra sinnen, och litar
på dom till 100%. Att glömma något på golvet är inte längre en katastrof, han märker om något inte
är på sin vanliga plats. Han springer för fullt utomhus från ena sidan av trädgården till nästa, även
i mörker utan att springa in i träd, buskar etc.

Vi utsätter inte Nanik för situationer som kan göra honom osäker, promenader sker alltid på invanda
vägar, och han bor alltid ihop med samma hundar (numera bara tikar) i huset med oss. Vi lät
kastrera Nanik så att han inte behöver byta boplats under löpperioder.

Nanik utvecklade PRA vid tidig ålder, vid ögonlysningen vid 4 1/2 års ålder var det långt gånget, och
han är nu nästan helt blind vid dryga 5 1/2 års ålder.

Tack vare gentekniken kan nu alla uppfödare undvika att det föds hundar som utvecklar
ögonsjukdomen gPRA.